Författare: admin

Hej!

Jag heter Birgith Lamberth och har bott halva mitt liv i Bolivia. Jag kom dit tillsammans med mina föräldrar och syskon då jag var 18 år. Vid 24 års ålder gifte jag mig med William. Vi arbetade med att sprida det glada budskapet om Jesus till människorna, för mig med fokus på kvinnor och barn. Under några år på 70-talet fick vi ta hand om föräldralösa och övergivna barn som fick nya hem i Sverige. Då hade vi fyra egna barn.

Av olika anledningar hamnade allt fler barn på gatan. Tanken att få till ett barnhem växte sig allt starkare.

Församlingen hade vuxit och ett kyrkbygge stod färdigt. Den gamla lokalen med fastighet blev fri. En del ändringar gjorde där och den 4 okt 1980 invigdes barnhemmet med plats för 25 barn. Efter några månader var det mer än fullt. Så småningom började min man förhandla med kommunen om att få en lämplig tomt till att bygga en barnby. I Sverige jobbade många frivilla med allt tänkbart som, sygrupper, lotterier, bakverk, försäljningar, aktioner etc. för att kunna förverkliga drömmen om en barnby.

Detta var ett stort projekt, där på området fanns varken ström, vatten eller avlopp. Fyra barnhus, två personalbostäder samt ett hus med storkök, samlingslokal och kontor invigdes och alla barnen flyttade in den 4 juli 1988. Vilken glädjedag! Från trångboddhet till stora ytor, underbart!

Några mycket jobbiga år låg nu bakom, jag hade ju varit ansvarig för att allt skulle fungera, både på bygget och barnhemmet, något jag aldrig kunnat drömma om. Men utan Guds hjälp och kraft hade det aldrig gått. Han sände människor till min hjälp som gav mig goda råd. Min man var nu borgmästare i kommunen och hade fullt upp där.

En byggfirma fick uppdraget att bygga, men för att sänka kostnaderna tipsade en annan byggingenjör mig om att ta bort vissa uppgifter från byggfirman och själv anställa andra att utföra dem. Det handlade om alla dörrar (totalt 82 st) och alla fönsterkarmar, fönsterglas, stup- och takrännor, m.m. Det gjorde verkligen skillnad på priset, men gav mig ett jättearbete. Det var ju viktigt att det gick i takt med byggfirmans arbete. När sedan alla garderober/skåp och trävåningssängar var färdiga hos snickarna, då bord & stolar, soffgrupper och köksartiklar var inhandlade och på plats så kändes det värt all möda och huvudbry. Den dagen barnbyn invigdes var det flera vuxna som sa: ”jag önskar jag vore barn och föräldralös”. Man tyckte det var så fint!

Nu efter 30 år är barnbyn ganska så nedsliten. Mer än 150 barn har haft ett hem där och fått kärlek, omvårdnad och bibelundervisning. Att hämta en baby på BB efter att modern dött och därifrån åka och hämta babyns två syskon eftersom varken pappa 1 eller pappa 2 fanns med i bilden. Att få ge dessa barn ett tryggt hem kändes underbart och hjärtat fylldes av tacksamhet till Gud. Eller att kunna ta emot två bröder långt uppifrån bergen vars föräldrar och fars föräldrar dött i kolera, upplevdes både sorligt och stort. Vi har också haft hand om barn som bott en kortare tid under det deras familjesituation har ordnat sig, så de kunnat återvända till den egna familjen.

Men ett är säkert; barnbyn har varit och är till enorm välsignelse.

Även de som är faddrar får del av välsignelsen för varje dag ber barnen för sina faddrar. I Jakobs brev i Bibeln står det:
”En kristen tjänst som är ren och utan fel i Guds, vår Fars ögon, är att ta hand om föräldralösa barn…… ”

Så Guds välsignelse vilar över barnbyn.